Jag är lite besatt av den här boken. Blir vansinnigt sur om någon säger att de tyckte den var trist eller bara sådär (och tycker i hemlighet att de inte är tillräckligt litterära för att förstå - vilken snobb jag är!). Den har så mycket, och jag är övertygad om att Chimamanda Ngozi Adichies författarskap kommer att leva länge, och bli ett av de riktigt stora. Kanske ett Nobelpris till henne någon gång i framtiden? Boken är berättartekniskt så oerhört imponerande, att hon kan utveckla historien så långsamt och återhållet trots dess kraft (gosh, hör ni hur jag låter?) och ämnet angeläget, fascinerande och handlar inte bara om Nigeria, utan på något sätt om alla mänskliga konflikter. Det är en av de böcker jag läst de senaste åren jag är mest imponerad av. Ja, herregud vad bra den är. En sån där bok som är hela poängen med litteratur. Jepp, det var den elfte luckan det.
1 comment:
Jag håller med. Den är fantastisk!
Post a Comment