skip to main |
skip to sidebar
JanEy.
Jag skiter i sensmoralen, trots att jag läst min Gilbert/Grubar som den duktiga feminist jag är låter jag hjärtat banka. Jag läste Jane Eyre första gången när jag var kanske fjorton år. Det var en av de första klassikerna som jag tog till mig på riktigt och förstod, och den är fortfarande en stark favorit. Och kolla bilderna, bara kolla bilderna! Läste just i senaste numret av ELLE (som gav filmen tre E:n och tyckte att filmen var både vacker och välspelad), ... "Men: vad har en historia från 1847 egentligen att berätta om idag? Att det var sämre förr?". Eh. Nä, historia är väl inget att ha, eller? Låt oss dra ett streck vid 1900 (eller varför inte 2000) blankt och endast tillåta berättelser som har ett par år på nacken. För de har så mycket mer att säga oss. Eller? Kanske inte.
5 comments:
För att inte tala om att Mia Wasikowska är en av de mest talangfyllda nytida. Heja!
Vilken efterbliven recension. Ska bli kul att se filmen.
Jag läste förresten Jane Eyre första gången på littvet, tror jag, och det var förälskelse vid första sidan - trots Gilbert & Grubar. ;)
ÄLSKAR MIA!
lol, ja, något efterblivet...
Jag måste ju instämma i att man inte kan älska Jane tillräckligt! Och det är klart jag hoppas att filmatiseringen är fantastisk och att alla dagens 14-åringar springer till bokhandlar och bibliotek och läser om Mr Rochester och hans galna fru.
Fast ändå tänker en liten del av mig att det väl kanske inte var nödvändigt med just en filmatisering till...? Det finns säkert 7-8 JE-tv-serier. Men man kanske inte ska tänka så? (Snygg Rochester i alla fall.)
ja - ja, ja!
och jo, kanske ... men med mia - stylingen av henne ser ju väldigt lovande ut...
Post a Comment