Skulptrisen.

Läser återigen Minette Walters, och slås av vilken genial deckarförfattare hon är. Kan inte förstå att jag fortsätter att slösa tid på att gång efter gång läsa första sidan i diverse svenska deckare för att i nästa sekund ilsket slänga dem ifrån mig. Första sidan, det är väl för tusan inte rimligt att man ska bli avskräckt av rent anskrämligt dåligt språk och klichéartad handling på första sidan? Ändå har det hänt mig så många gånger. Anyway, här är det precis tvärt om. Njuter av den brittiska deckartraditionen med all sin dialog, den extremt uppbyggda handlingen som aldrig blir förutsägbar och twists and turns på varje sida. Och så tycker jag att det ska få ta tid. Kan inte tänka mig att Walters lagt mindre än ett år på att skriva Skulptrisen, och det är väl för tusan ingenting att skryta med att man skriver klart ett manus på ett par månader, eller än värre, veckor. Tillbaka och skriv om med er, svenne-banan deckarförfattare, så har det potential att bli så här bra!*


P.S. Och tycker ni Minette Walters känns för 90-tal, läs Tana French istället. De har gått i samma skola! DS