Analysera mera.

Glaskupan är en av mina favoritböcker alla kategorier, men jag blir alltid lite ledsen av att tänka på den. När jag läste den första gången var det som ett slag i magen, jag var helt chockad över att någon kunde beskriva depression så klockrent, kände att jag upplevde allt Plath skrev in i minsta detalj. Var superdeprimerad, ville inte leva, hade någon slags utvecklingskris, var typ 20 bast och ville bara dö. Precis som Ester var jag en duktig flicka som kände att jag borde vara tacksam för alla mina möjligheter, men var bara helt avskuren från allt. Om du också känt precis så, eller tvärtom inte fattar grejen rekommenderar jag att du går på Psykologer läser böcker imorgon då det är just Glaskupan som läggs på divanen för analys. Det är inte bara på grymma biblioteket Plattan i Kulturhuset där man kan hänga med alla mina gamla och underbara kollegor, det är också helt gratis. Be there or be square!