Läser "Lönespecialen" i senaste numret och SvB och börjar fundera. Det är så tydligt att den här typen av listor inte kommer att existera om 10-15 år när vi åttiotalister kommer att dominera branschen. Då kommer vi istället att sitta vid våra läsplattor och få ångest över att nån annan har skänkt mer till välgörenhet.
Förlåt, men ville vi hamna på "vem är rikast-listor" hade vi väl valt en annan bransch? Men tjäna pengar är ett måste, eftersom vi (till skillnad från vissa andra generationer) behöver spara ihop till vår egen pension och köpa bostadsrätter vi inte har råd med då hyresrätter är lika sällsynta som fridlysta plantor.
Samtidigt har vi ju rätt dyra vanor, vi medelklasskids födda på 80-talet med ambition att arbeta i den i förändring stadda bokbranschen. Vi måste ju fylla våra stringhyllor med specialutgåvor från Penguin och ständigt uppdatera till senaste modellen av Äpples senaste pryl.
Men skulle vi vilja jämföra oss när det gäller att knäcka in deg tittar vi nog snarare internationellt än i den svenska lilla ankdammen med bokfolk. Vad är han god för, killen som hittade på Facebook? Hur mycket tjänar Lady Gaga i månaden? Jonas Bonnier, släng dig i väggen. Hela listan känns så oerhört Solsidan - att ligga och vrida sig i en designersoffa i irritation över att en gammal barndomspolare har mer pengar i spargrisen än man själv.
Vi "ungdomar" är upptagna med nåt annat - nämligen att jobba (trots att vissa arbetsgivare mest verkar tro att vi leker framför datorn). Newsflash - medan ni ängslas över den egna placeringen på diverse listor jobbar vi på att konstruera en app som kan öka försäljningen, twittra för att stärka varumärket eller skissar på en mer kraftfull logga i en piratnedladdad version av Indesign.
Vi vet vad vi håller på med - vet ni?
No comments:
Post a Comment