7.9.12

Ten Good Ones.








Detta inlägg är skrivet "by request", då mitt förra "favorit-romans-inlägg" till min stora glädje och förvåning verkat ha blivit en hit, och lett till många bokbeställningar. Så här kommer det - en ny tio-i-topp. Den här gången har jag fokuserat på stora läsupplevelser, böcker som påverkat mig enormt när jag läst dem, och som jag ibland tycker fått för lite uppmärksamhet, alternativt inte lästs av tillräckligt många - eller så är de välkända, men lite underskattade. Nu kör vi!

1. Den stillsamme amerikanen / Graham Greene
Trots att det här är det enda jag läst av honom gör den här romanen att jag räknar Greene som en av mina favoritförfattare. Läste den under en tågluff i Europa, i sunkiga sittvagnar genom natten. Dog för att han är så briljant, för att krigets fasor är så stora men kan beskrivas på ett så vackert sätt och för att jag längtade tillbaka till Vietnam. Längade inte efter: ångest-sex, komplicerad kärlek och att röka opium i en sunkig säng.

2. Imperium / Ryszard Kapuscinski
Herregud. Den här boken har förändrat mitt sätt att se på "Ryssland", världen, mig själv och journalistik för alltid. Stora ord - jepp, och sant alltihop. Vilken människa, vilket liv, vilken kontinent, vilka berättelser. Wow! Den här boken! Läs!

3. The Inheritors / William Golding
Golding är en annan av mina favoritförfattare, mycket för att han aldrig väljer att göra det som kan vara komplicerat och briljant förenklat och "lättare". Med följd att litteraturen han skriver är genialiskt och - quite frankly - kommer att vända ut och in på huvudet på dig. En annan mer samtida författare som gör samma sak är Chuck Palahniuk. Det här är komplicerat, avancerat, till en början ofattbart - sen - när man fattar hamnar man i en livslång chock över hur någon kunnat skapa nåt så bra. En lightversion är hur Amanda Svensson bygger upp karaktären Claus i Välkommen till den här världen. Man liksom kommer in i någon annans huvud. I det här fallet i en människoart som inte ens hade samma typ av hjärnor som vi, vilket gör det extremt obeskrivligt och helt bortom ord.

4. Pappa Goriot / Honoré de Balzac
Den här läste jag stressat en tidig morgon för att hinna klart till ett semiarium i litteraturvetenskap och var helt uppskruvad av den skrämmande, urspårade karusell som den stackars Goriot dras in i - en bok om den svarta sidan av att göra allt för att bli omtyckt, att leva i förnekelse och att låta sig utnyttjas. Tycker man kan applicera den här bokens tema på så mycket i livet, och att den är skrämmande aktuell. Gjorde extremt starkt intryck på mig - älskar den svulstiga socialrealismen, om man nu kan kalla den så. Satir och naturalism på samma gång - typ så.

5. Just Kids / Patti Smith
Många är de som upprymt tipsat om och pratat om den här boken de senaste åren - jag är en av dem. Den här boken gjorde ett outplånligt intryck på mig! Smiths beskrivning av längtan efter konstnärskapet, känslan av att höra till och inte, inre bilder och längtan, tidsandan - jag tycker att det här är en mästerlig bok. De som tycker att det är någon form av name-droppande kändisbiografi fattar jag ärligt talat inte vad de snackar om - har vi läst samma bok? Den här kommer jag att läsa om många gånger innan jag dör!

6. Dracula / Bram Stoker
Brevroman. Jag säger bara det - vet ni hur svårt det är att få en fucking brevroman att funka? Och inte bara funka, pulsera så att man river sönder sidorna, krafsar sig själv på armarna, biter på naglarna, andas allt tyngre. Jag tycker så mycket om den här boken, på så många sätt. Allt i den gillar jag. Kan inte säga mer än så. Den här helt enkelt en favorit, en tummad älskling, den bästa.

7. Sharp Objects / Gillian Flynn
Oj, oj, oj. Den här skulle jag läsa i somras som en lite hypad deckare, trodde det skulle bli rätt sympatiskt - inte att jag skulle trilla rakt in i den mest filmiska boken, med den mest fantastiska huvudpersonen, med det bästa och läskigaste temat (dotter + moder + syster + mord = sant, but who dunnit'?). Det här är ett kort, vasst, rakt, avskalat, svart-humoristiskt språk (precis som jag vill ha det, hej igen Chuck P), med den otäckaste, mest slipade och samtidigt mest otvungna och detaljspäckade prosa (hatar ordet "prosa" dock) jag läst på väldigt många år. Gillian Flynn är numera placerad längst upp på mitt litterära altare. Ni som läst boken - det kan hända att jag måste karva in "G.F." i ryggslutet - så fattar ni hur mycket jag gillade den...

8. Bestiarium / Mare Kandre
Den här boken läste jag som ganska ung, och tyckte den var både mustig och skrämmande (de andra två böckerna jag köpte samtidigt - det var tre för två på Bokia i Kalmar minns jag - sommar och jag gick på högstadiet, och att köpa vuxenböcker i pocket var mycket moget, var Stjärnor utan svindel och en trippelvolym med Marie Fredriksson-böcker, så ni fattar att det spretade lite). Jag minns att jag imponerades av att man fick skriva så här, att slutet fick vara magiskt och utflippat på samma gång, att allt hängde ihop men ändå inte. Den här boken är ett mörkt kalejdoskop som man inte kan sluta titta i, och alldelels, alldeles underbar.

9. Blonde / Joyce Carol Oates
Det här en sån där bok jag inte orkar höra fler säga att den är lång/svenska översättningen inte var så bra/den är så tjock/de läste aldrig ut den. Nähe. Jag läste den på engelska, bar runt på den överallt, blev överväldigad, älskade den från första sidan till sista och anser den vara ett mästerverk på alla sätt och vis. Ge den den chans den förtjänar och du kommer att få ditt livs läsupplevelse på köpet. Annars gå rakt till närmsta dussindeckare utan att passera gå, det är bara att välja...

10. Lolly Willowes / Syliva Townsend Warner
Nästan ingen jag känner har läst den här boken, men den sög in mig i ett töcken, och den är en av mina favoriter. Man kan välja att läsa den bokstavligt, då är den sövande, läskig och kvalmig, eller så ser man den symboliskt och då är den också jäkligt bra. Det här är den typ av bok man kan diskutera hur länge som helst och eventuellt inte vara ett dugg klokare efteråt, men plötsligt se sig själv i ett nytt ljus. Storyn skulle man möjligtvis kunna säga påminner lite om Dianna Wynne Jones' Det levande slottet, fast en spännande vuxenversion. Och miljön är som alla brittiska miljöer du någonsin tagit del av via litteraturen, fast bättre.

Over and out! Nästa gång kör vi fakta!

2 comments:

Anonymous said...

Dracula-omslaget var skrämmande!

Anna W said...

jag vet, älskar det!