Tintin och enhörningens hemlighet.

Jag har alltid varit lite kär i Tintin. Fast jag ville nog snarare va än ha honom. Beskyller Hergé för min förkärlek till romantiska resor runt om i världen (ju mer spännande namn desto bättre - är beredd att lägga hur mycket tid och pengar som helst på resor till platser som Zanzibar, Hanoi, Havanna, Phnom Penh, Yangoon eller Hong Kong). Har väntat och längtat efter den nya filmatiseringen hur länge som helst, men jag gillar inte den där tekniken där de får människorna att se ut som dockor i Skrotnisse (missförstå mig inte, älskar Skrotnisse, men hade hellre sett lite mer realistisk steampunk-stil på den här filmatiseringen) - varför måste allt se så animerat ut nuförtiden? *Känner mig gammal*